Dag 1
Så var det dags! Första dagen. Och då ska allt som går att gå fel gå käpprätt åt skogen.
Stod upp klockan sex. Kom fram till klockan 06:45 att jag inte kunde hitta båda mina träningsskor. Den ena låg snällt i väskan. Den andra var på utflykt. Hittade den under en hurts i hallen. Tog min väska hoppade upp på cykeln och hastade iväg till gymmet. Inser när jag kommer dit att jag glömt mitt inpasseringskort någonstans och inte fanns det att finna i min jacka eller någon av mina två väskor. Cyklade hem igen. Letade i lägenheten i 20 min. Hittade det till slut i en Ikea påse under sängen. Cyklade tillbaka till gymmet i rent raseri.
Tränade 50 min, men fick hoppa över 1 övning och sista löpturen blev endast 5 min pga tidspress. Duschade på 5 min, galopp cyklade till centralen för att inse att jag missat mitt tåg och skulle bli försenad till jobbet.
Sååååååååå.......Nu kan vi i alla fall komma fram till att mycket mer kan inte gå fel en dag som denna. Hade jag nu kört på ursäkts-metoden hade jag kunnat slingra mig ur dagens första träningspass enkelt som en politiker i en talarstol, men jag valde en annan väg.
Ursäkt nr 1: Jag hittar inte mina skor, så jag kan inte träna.
Lösning: Hitta skojävlen och bege dig till gymmet och gör det bästa av det.
Ursäkt nr2: Jag hittar inte mitt gymkort, inget kort ingen träning.
Lösning: Hitta kortet och gör det bästa av den tid du har kvar.
Jag ser just nu serien Lost och någonstans i virrvarvet imorse kände jag mig som Hurley som älskar mat och försöker gå ner i vikt. Hur han än gör, slänger bort mat, bara äter frukt så är det som att ön han befinner sig på försöker fresta honom till att fortsätta äta och hjälper honom på traven genom att förse de skeppsbrutna med rikligt med mat från himlen.
Skillnaden var att det kändes som att någon/något imorse försökte sätta käppar i hjulet för min träning. Ursäkter kan vara en av ens stora fiender när man försöker ändra sin livsstil. Ibland lägger man så mycket tid på att hitta på ursäkter för att inte göra något att man i efterhand inser att man borde lagt all energi på att få något gjort istället för att lägga den på att hitta på ursäkter och bortförklaringar.
Det är väldigt sällan man försöker ursäkta sig ifrån soffhäng.
-Tyvärr jag kan inte ligga i soffan och titta på TV, jag hittar inte fjärrkontrollen.
-Det blir ingen relax-timme i soffan kl 21 för jag orkar inte.
-Slappa framför TVn? Nej du det kan jag inte, jag har kraftig benstomme och får nog inte plats och jag har ett dåligt knä oxå.
Jag är en mästare normalt på ursäkter. Till dem som vill kan jag skriva en bok om det. Med fina diagram och staplar. Men när man vill komma i form är det ursäkterna man ska se upp med.
Nu kom jag endå iväg och fick uträttat något. Däremot blev jag lite besviken på övningarna då den första dagen innebar en massa övningar som gick under namnet strech. Och det var just det de kändes som. Jag har gjort fitnnesfighten tidigare och den första dagens pass på beach kändes inte alls lika starkt som det varit i tidigare program. Att jag var arg som ett bi hjälpte kanske inte direkt till, men kände att jag saknade övningar som känns i kroppen och där man själv kan välja vikten.
Och pinnövningarna med armar som jag faktiskt hade svårt att ta till mig, dels för att de inte blev ansträngande oavsett hur jag utförde dem upplevde jag mer som misslyckade försök till att leka lansfäktande pirat på ett närliggande barnkalas.
Jag ser fram emot när det börjas bytas ut övningar då jag är tveksam till vad några av de inledande pinn övningarna överhuvudtaget gör med på ett pass som ska bränna fett och forma musker.
Dag 1 är avklarad och imorgon bitti ska sko och kort problemet inte uppstå igen och du hittar mig på ett gym oförstående svingandes pinnar i luften.
Stod upp klockan sex. Kom fram till klockan 06:45 att jag inte kunde hitta båda mina träningsskor. Den ena låg snällt i väskan. Den andra var på utflykt. Hittade den under en hurts i hallen. Tog min väska hoppade upp på cykeln och hastade iväg till gymmet. Inser när jag kommer dit att jag glömt mitt inpasseringskort någonstans och inte fanns det att finna i min jacka eller någon av mina två väskor. Cyklade hem igen. Letade i lägenheten i 20 min. Hittade det till slut i en Ikea påse under sängen. Cyklade tillbaka till gymmet i rent raseri.
Tränade 50 min, men fick hoppa över 1 övning och sista löpturen blev endast 5 min pga tidspress. Duschade på 5 min, galopp cyklade till centralen för att inse att jag missat mitt tåg och skulle bli försenad till jobbet.
Sååååååååå.......Nu kan vi i alla fall komma fram till att mycket mer kan inte gå fel en dag som denna. Hade jag nu kört på ursäkts-metoden hade jag kunnat slingra mig ur dagens första träningspass enkelt som en politiker i en talarstol, men jag valde en annan väg.
Ursäkt nr 1: Jag hittar inte mina skor, så jag kan inte träna.
Lösning: Hitta skojävlen och bege dig till gymmet och gör det bästa av det.
Ursäkt nr2: Jag hittar inte mitt gymkort, inget kort ingen träning.
Lösning: Hitta kortet och gör det bästa av den tid du har kvar.
Jag ser just nu serien Lost och någonstans i virrvarvet imorse kände jag mig som Hurley som älskar mat och försöker gå ner i vikt. Hur han än gör, slänger bort mat, bara äter frukt så är det som att ön han befinner sig på försöker fresta honom till att fortsätta äta och hjälper honom på traven genom att förse de skeppsbrutna med rikligt med mat från himlen.
Skillnaden var att det kändes som att någon/något imorse försökte sätta käppar i hjulet för min träning. Ursäkter kan vara en av ens stora fiender när man försöker ändra sin livsstil. Ibland lägger man så mycket tid på att hitta på ursäkter för att inte göra något att man i efterhand inser att man borde lagt all energi på att få något gjort istället för att lägga den på att hitta på ursäkter och bortförklaringar.
Det är väldigt sällan man försöker ursäkta sig ifrån soffhäng.
-Tyvärr jag kan inte ligga i soffan och titta på TV, jag hittar inte fjärrkontrollen.
-Det blir ingen relax-timme i soffan kl 21 för jag orkar inte.
-Slappa framför TVn? Nej du det kan jag inte, jag har kraftig benstomme och får nog inte plats och jag har ett dåligt knä oxå.
Jag är en mästare normalt på ursäkter. Till dem som vill kan jag skriva en bok om det. Med fina diagram och staplar. Men när man vill komma i form är det ursäkterna man ska se upp med.
Nu kom jag endå iväg och fick uträttat något. Däremot blev jag lite besviken på övningarna då den första dagen innebar en massa övningar som gick under namnet strech. Och det var just det de kändes som. Jag har gjort fitnnesfighten tidigare och den första dagens pass på beach kändes inte alls lika starkt som det varit i tidigare program. Att jag var arg som ett bi hjälpte kanske inte direkt till, men kände att jag saknade övningar som känns i kroppen och där man själv kan välja vikten.
Och pinnövningarna med armar som jag faktiskt hade svårt att ta till mig, dels för att de inte blev ansträngande oavsett hur jag utförde dem upplevde jag mer som misslyckade försök till att leka lansfäktande pirat på ett närliggande barnkalas.
Jag ser fram emot när det börjas bytas ut övningar då jag är tveksam till vad några av de inledande pinn övningarna överhuvudtaget gör med på ett pass som ska bränna fett och forma musker.
Dag 1 är avklarad och imorgon bitti ska sko och kort problemet inte uppstå igen och du hittar mig på ett gym oförstående svingandes pinnar i luften.
PS! Jag ber om ursäkt till gymägaren att det saknas en pinne i din fina träspalje i ingången, men då du uppenbart tagit ett beslut att gömma pinnarna som normalt brukar finnas på gymmet såg jag ingen annan lösning på mitt avsaknad av pinne problem. Du hittar den saknade pinnen till spaljen vid medicinbollarna. DS!